Göteborgsposten – 30 augusti 1872, sida 1

erfara sorgen af en olycklig kärlek. Då han återkom till den trakt der hans barndomshem var beläget, förunnades det honom att åter erfara de känslor han han hoppats erfara der. Det var en temligen fattig trakt, en af de mest okända trakterna i mellersta delen af Frankrike. Han återsåg, hav igenkände allt med dess ljufva minnen, den plats der han lekte som barn, den trädgård der han senare läste bibeln och Homerus, de gator der han sprungit, den kyrka till hvilken hans mor vid de första steg han kunde taga visat honom vägen. Det fanns der nedanför kullen, i sjelfva inträdet till en dalgång, en gångstig som han undvek om dagen men dit förstulet smög sig efter nattens inbrott. Om någon följt honom dit, skulle denne kunnat se honom likt en missdådare smyga omkring ett staket, än stödjande pannan mot gallerverket, än sittande nära porten med hufvudet lutadt mot handen. Mängden af de år som förrunnit hade gjort honom till en främling i orten; han klappade ej på någon port, han återknöt endast bekantskapen med häckarne och de gamla murarne. Han gick ensam och helt och hållet fördjupad i minnena från det förflutna. — Efter några dagar ämnade han afresa; ett oförutsedt möte höll honom qvar och blef orsaken till att han dröjde. långt utöfver tiden för sin permission.