Göteborgsposten – 29 augusti 1872, sida 2

I nära 60 år har man d. 18 Okt. på aftonen tändt glädjeeldar rundtomkring på bergen i de tyska länderna till minne af slaget vid Leipzig. Bismarcks organ Nordd. allg. Zeit. innehåller för d. 25 d:s en uppsats, hvari bladet uppmanar till att på liknande sätt högtidlighålla d. 2 Sept., årsdagen för slaget vid Sdan. Tidningen säger: Sådanslagets stora verldsbistoriska betydelse erkändes såväl på segeraftonen af trupperna som dagen efter i hemmet af hela folket; d. 2 Sept. erkändes öfverallt eom svar på d. 19 Juli, det djupa fallet betraktades som en försoning på den öfvermodiga krigstörklaringen. Ja, Sådan var den sedliga höjdpunkten i detta krig! Vid den stund, då öfverbetälhafvaren för tyska armån från general Reilles händer mottog den franske kejsarens skrifvelse om kapituleringen, under det att de tyska skarorna rundt omkring stodo färdiga till det sista väldiga angreppet, och under det fiendens styrka nere i dalen stod tätt sammanpackad och prisgifven åt förödelsen, och Sådan i bakgrunden låg inhöljdt i den rök och de lågor, i hvilka det andra kejsardömet gick under — vid den stunden knyta sig de största minnena från detta på bragder och ära så rika fälttåg. Uppsatsen slutar på följande sätt: Likasom Gud i denna dags åskor talade till hela sitt folk, så bör denna dag hädanefter firas i hvarje stad, i hvarje landsända. I stället för Oktobereldarne eller rättare bredvid dem böra hvarje år på den 2 Sept. eldarne flamma ifrån alla tyska berg och klockorna ljuda ifrån alla tyska torn. Och likasom kejsar Wilhelm sagt, vatt de andliga utan afseende på bekännelse skola beredvilligt taga sig anledning att med upprepade tack för Guds nådiga bistånd återupplifva minnet af det tyska rikets nya grundläggning., så må det hädanefter vara på den 2 Sept., som vi under glada fester på skog ock på äng gemensamt bedja: Gud skydde kejsare och rike!