Göteborgsposten – 27 augusti 1872, sida 1

dem båda, gingo hr Legoyen och Floras onkel i bolag, på det att den senares kapitaler skulle hjelpa den förre att stärka sin rubbade kredit. Hr de Rogariou, som lefvat länge i kolonierna, förstod sig fullkomligt på affärer och öfverträffade sin kompanjon i afseende på intelligens. Han erhöll derföre snart högsta myndigheten inom bolaget; oaktadt han aldrig lät de utanför stående märka att var det han som ledde allt. Fröken Emma Tregoref beundrade i honota ädlingen med det utmärkta sättet, som gjorde ett dubbelt iutryck derigenom att det var förenadt med en stor förmögenhet; Legoyn och hans hustru visade den störeta vördnad för en vicomte som kunde disponera öfver så stora kapitaler. Hvad vi voro små och obetydliga Flora och jag! Vi lefde alldeles utom affärerna, blott tänkande på en enda sak: att bli förenade så fort som möjligt för att ordna vårt lif efter vårt eget behag. Floras förmögenhet, förenad med den jag egde, skulle tillåta oss att välja den plats der våra dagar skulle förflyta i lugu och obemärkthet. Då det skulle ha varit farligt för Flora att tillbringa en vinter i Frankrike, blef det bestämdt att giftermålet skulle ega rum mot slutet af Oktober, före hr de Rogarious och fröken Trögorefs. Floras onkel var icke färdig; han måste fara till Paris för att verk