Göteborgsposten – 26 augusti 1872, sida 1

Den svarta pantern). (Ötvers. från Franskan). Denna, förödmjakad, förkrossad af den olycka som drabbat henne, höll hufvudet mellan sina händer och bemödado sig att qväfva sina snyftningar. Flora riktade sina svarta ögon från den ena till den andra af familjens olyckliga medlemmar, som öfverlemnade sig åt sin förtviflan. Hastigt resto hon sig upp, gick fram till midten af salongen och utbrast med sin vibrerande stämma : — Min Gud, min Gud! jag kan ej uthärda längre, det är sönderslitande. Herr Albert, jag ber er, besvär hr Legoyen att mottaga det anbud som min onkel gör honom... Och ni, Emma, var ej så tröstlös. Era tårar bränna på mitt hjerta! ... Derefter kastade hon sig till fröken Trägorefs bröst ech fattade de händer som betäckte hennes ansigte. — Käraste Emma, tillade hon helt sakta ) Fortu. fr. N:o 195.