och hvad som under en tid, då vågorna påpolitikens ändlösa hat äro i starkare rörelse, knappt anses värdt att tagas med bland notiserna i tidningarnes utlandsafdelningar måste under ett sådant politiskt lugn som det nu rådande till och med utgöra hufvudsaken. Ej ens det ämne, som under en tid varit förnämsta föremålet för kommentarier i de större eu ropeiska tidningarne — de tre kejsarnes möte — kan ständigt sysselsätta gissningarne och huru nära eller huru aflägsen den ena eller andra af de olika utläggningar, som gjorts rörande detta ämne, varit från sanningen torde ännu länge förblifva en hemligbet för verlden. Emellertid kan måhända följande förklaring, hvilken wienertidningen Neue freie Presse rörande mötet framställer för sina läsare, förtjena lika mycken uppmärksamhet som en hel mängd andra. Det är egentligen kejsar Alexanders deltagande i mötet den österrikiska tidningen fäster sig vid, i det den yttrar sig på följande sätt: — Förlidet år förklarade ryska regeringen med anledning af St. Georgsfesten helt öppet, att den ej ville höra talas om panslavismen; den afgaf denna förklaring under erkännande deraf att ett godt förstånd mellan Ryssland och Tyskland vore en garanti för freden i Europa. Genom att deltaga i mötet i Berlin gör Rysslands kejsare ännu mer: han gör alldeles motsatsen at hvad panslavisterna önska. Dessa vilja nemligen att Ryssland skall vara Österrikes fiende, men czaren åstadkommer nu med tillhjelp af Tysklands kejsare ett vänskapligt närmande mellan Ryssland och Österrike. Czarens regering handlar genom att försona sig med Österrike, till hvilket den länge stått i ett spändt förhållande, alldeles i motsats mot den riktning som de panslavistiska utopierna följa ... Denna ovzarens protest mot panslavismen är en den lyckligaste händelse för Europa — tillägger tidningen från den tyska och således mot panslavismen fientliga ståndpunkt, hvarpå den befinner sig. Någonting som har ett visst sammanhang med en dylik tolkning at kejsaremötet, är en tilldragelse, hvilken just i dag eger rum i Belgrad, jemte de närmast i sammanhang med denna tilldragelse stående omständigheter. Den unge fursten i Serbien, Milan Obrenowitsch, uppnår nemljgen denna dag ein myndighetsålder och ötvertager dermed sjelf landets regering, hvilken dittills förts af ett regentskap allt sedan d. 23 Juni 1868, eller den dag, då den unge fursten från Paris, der han vistats för sina studier, inträffade i Belgrad, dit han kallats för att efterträda den mördade Michael Obrenowitsch på tronen. Som bekant torde vara, är Belgrad just medelpunkten för den stora panslavistiska rörelsen, och den ifrågavarande rörelsens annalkande tyckes ha satt Österrikes-Ungerns hela slaviska befolkning i rörelse, på samma gång som den väckt regeringarnes i Wien och Pesth uppmärksamhet. Till deltagande i de stora festligheter som med anledning af dagens betydelse skulle firas i den serbiska hufvudstaden, hade nemligen dennas municipalråd inbjudit kommunalräden i de mera framstående af Osterrikes-Ungerns städer, men i kraft af den artikel i österrikiska statsförfattningen, som tillförsäkrar regeriogen den uteslutande rätten att representera staten inför utlandet, förbjödos kommunalråden, som redan antagit inbjudningen från Belgrad, enkanneligen det i Prag, att utföra sin afsigt i detta afseende. Denna händelse har blifvit lifligt kommenterad i de österrikiskt-ungerska länderna, och de paaslavistiska tidningarne anmärka med bitterhet, att ministrarne i Wien och Pesth visat sig mycket mera eftergilvande då det varit fråga om att deltaga i vissa korporationer vid tyska sestligheter. Tvifvelaktigt är det för öfrigt om den österrikiska regeripgens förbud mot afsändandet af kommunala deputationer skall förmå de mest framstående banerförarne för det slaviska partiet att afhålla sig från att besöka Belgrad. Af en korrespondens från den serbiska hufvudstaden af d. 15 d:s framgår nemligen att bland andra de bekanta chzekiska particheferna Rieger och Zeithammer skola inträffa samt dessutom en mängd andliga från den serbisk-ortodoxa delen af Ungern. Efter den stora cour som i dag eger rum på slottet i Belgrad, skall furst Milan utnämna en ny minister, hvari de hittills varande medlemmarne af regentskapet skola tå de vigtigaste platserna. Festligheterna skola öfvervaras af åtskilliga representanter för främmande hof. Så låter kejsaren af Ryssland sig representeras af sin flygeladjutant, furst Dolgoruki, kejsaren af Österrike af fältmarskalk Mollinary. Serbiens länsherre, Turkiets sultan, står i ett välvilligt förhållande till den unge fursten. Mest gläder sig dock det serbiska nationalpartiet öfver den välvilja och uppmärksamhet som Ryssland visar dess land. Från Frankrike röra nyheterna, alla af ytterst ringa vigt, hufvudsakligen Thiers i