IlIvarjehanda. Stenkolsfrågan. Med anledning af stenkolsprisernas oerhorda stegring har den engelske statsekonomen Leone Levi skrifvit ett bret till Daily Telegraph, hvari han berör stenkolstrågan. Han inlåter sig ej på att afgöra, om det nuvarande priset är naturligt eller icke, men ett anser han vara säkert, nemligen att stenkol fortfarande skola stiga i pris iföljd deraf att samtidigt med att efterfrågan blir allt större, det ätven blir dyrare att få kolen upp ur jorden. För närvarande förser England nästan ensamt hela verlden med kol; ty under det att der årligen frambringas 120 mill. tons, ge de andra ländernas kolgrufvor tillsammans endast 60 till 70 mill. tons. Alla länders behot måste sålunda tillfredsställas med 200 mill. tons. Nästan hälften häraf förbrukas i England, d. v. s. öfverhutvud taget 3 tons pr individ, De öland de öfriga länderna som ha någon produktion värd att tala om, nemligen Frankrike, Tyskland, Belgien och Nordamerika förbruka mera än de frambringa och måste alltså hämta återstoden från England. Utförseln deritrån har derföre under årens lopp stigit högst betydligt. Från 1821—30 utfördes årligen i genomsnitt 332,000 tons, från 1831—40 847,000 tons, från 1841—50 2,397,000 tons, från 1851—60 5,380,000 tons och 1861—70 8,570,000 tons; 1871 uppgick utförseln ända till 12,816,000 tons. Leone Levi framkastar nu den frågan, huruvida det är riktigt att belägga kolutförseln med en afgift, men kommer till det resultat att ett dylikt stadgande ej kan försvaras. För detj första äro nemligen monopoler en gång för alla afskaffade och för det andra är utförseln endast ringa i förhållande till det som landet sjelft förbrukar, nemligen endast 119 af årets produktion. För det tredje skulle en afgift af några shillings pr ton ej afhålla andra nationer från att hemta sina koli England, den enda dylika) marknad som f. n. finnes. Deremot skulle en sådan afgift utöfva ett skadligt inflytande på Englands handel och förleda andra nationer till samma steg. Det enda som kan göras är att handskas sparsammare med kolförrådet samt isynnerhet att uppfinna inrättningar genom maskiner, värmugnar 0. s. v. hvarigenom man med mindre kolförbrukning kan uppnå samma resultat som nu och detta är så mycket vigtigare som man ännu ej påträffat de kollager, hvilka man hoppas finna i Amerika. De nuvarande kolpriserna utöfva ett sådant inflytande på omsättningen, att ett större ångfartyg nu förbrukar för omkr. 20,000 rdr sv. kol mera om året än förut.