lit sig på franska sidan af gränsen mellan Spanien och Frankrike, derifrån han utfärdat upprepade men fruktlösa upprop till sina trogna spanska undersåter, nu bereder sig till att resa tillbaka till Geabeve och alltså för denna gång, om ej såsom det är att hoppas för alltid, uppgifver försöket att återvinna den lika mycket omtvistade som — enligt vanligt menniskobegrepp — föga afundsvärda spanska tronen. Don Carlos bror, don Alphonso, som förut åtföljt Tristanys band, lär nu äfven befiona sig på franskt område, och det torde ha varit för att bringa hans person i säkerhet som Tristany för kort tid sedan närmade sig gränsen med sina 900 man, den största carlisthop, som hittills varit samlad. Undersökningarne om mordförsöket mot konungen ha ännu ej medfört något resultat och tyckas ej heller komma längre. Man har ännu ej lyckats upptäcka hvems den man var som dödades af polisen då han sköt på den kungliga vagnen. Univers påstår nu äfven att mordförsöket anstiftats af Internationale och republikanerna, Ej heller om mordet på Prim ha några upplysningar vunnits, och nyligen har domstolen i Madrid vägrat allmänna åklagarens önskan att så hertigen af Montpensier anhållen och hörd i denna sak. Den afdelning af Internationale som i Italien räknar sina medlemmar befinner sig i öppet uppror mot det stora egeneralrådet i London. De italienska socialisterna ha uppsagt Carl Marx tro och lydnad och sammankallat ett möte af Europas revolutionära sektioner, som skall hållas i Neufchatel den 2 Sept. Detta skall vara ett slags motkongress mot sammankomsten i Haag. Den gamle agitatorn Garibaldi bar äfven låtit höra af sig. I sin tidning ÅMovimento har han offentliggjort ett öppet bref, hvari han uppmanar alla Europas demokrater till enighet, hvilket efter hans mening skall leda till makalösa resultater. För öfrigt begagvar han sin ledighet till att smäda Victor Emanuels regering, som han kallar förhatlig och hycklande, så länge den ej upphäft alla andliga ordnar. Från Slesvig erfar man, att en af de mest fanatiska slesvig-holsteinarne från tiden före 1848, och hvars namn åter ofta blef synligt under de år som närmast föregingo 1864, nemligen jur. d:r C. F. Heiberg aflidit d. 16 d:s i staden Slesvig, i en ålder af 76 år. Han var underrättsadvokat då Uve Lornsen uppträdde år 1830 och blef då en af den nya lärans ifrigaste förfäktare både i tal och skrift. 1851 röstade han som medlem af den upproriska landsförsamlingen mot underkastelsen och blef landsförvisad. Senare erhöll han amnesti, upprättade en bokoch musikhandel i Slesvig, uppträdde ånyo flera gånger som agitator och måste tillsluta sin butik. 1864 kom han naturligtvis till ära och värdighet samt blef senast advokat vid öfverappellationsrätten.