Göteborgsposten – 23 augusti 1872, sida 1

än ni är, min herre, återtog Floras onkel, och dock har jag kunnat återupprätta min färmögenhet. Om jag kan hjelpa till att återupprätta er, så förfoga öfver mig. — Först och främst är det nödvändigt att jag säljer min jord och mitt slott La Ribaudaie, detta slott som jog låtit uppbygga för den vinst mina fartyg inbringat mig, denna park som utgjorde hela min glädje, min stolthet! ... Ja, det blir nödvändigt för mig att sälja allt detta... — Oh, min Gud! är det möjligt? utropade m:me Legoyen gråtande. — Ja, min vän, jag måste sälja detta ställe som var vår glädje; men hvad som mest smärtar mig, tillade han, är att både din och vår kära Emmas hemgift uppslukats af denna olycka... Vid dessa förfärliga ord blef fröken Trsgoref liksom förstelnad. Flora var helt upprörd och försökte ej återhålla sina tårar. Hr de Rogsriou fattade den olycklige köpmannens hand och yttrade till honom i lugn ton: — Min bäste hr Legoyen, lyssna till mina ord. Jag är rik, mycket rik. Utom våra plantager på Philippinerna ega min niece och jag utanför Nantes portar jordområden som till följe ef jernvägens anläggning erhållit ett be