binndelsen Ider, skall mea uppskJurnaå TÄALOT gålUAS, utan det mäste ock i hvarje särskildt tidpunkt ega liksom ett inlösningsställe i den begärlighet, hvarmed detsamma till sitt fulla värde på fondbörsen förhandlas. Kan man vara öfvertygad att så alltid blir förhållandet med dessa rentes? Stor meningsskiljaktighet råder nu vid förklaringen af anledningarne till denna öfverteckning. Frankrike intager la pose och draperar sig sjelfbehagligt i den lånade gyllene mantel, hvilken det påstår vara väfd af hela verldens sympatier. Tyskland småler hånfullt och skriar om humbug. Hvilkendera har rått? Först och främst må man ej glömma att det är en god affär, från rent ekonomisk synpunkt sedt, som Frankrike erbjuder längifvaren, då detsamma mottager 841 fr. men derför utfärdar en skuldförbindelse, som tillförsäkrar innehafvaren en årlig ränteinkomst af 5 fr. Denna synpunkt har otvifvelaktigt starkt gjort sig gällande hos de franska subskribenterna, hvilka under kejsartiden måste betala nästan lika stort kapital för en ränta å 3 fr. Dertill kom hos dessa den hos bonden och småborgaren likaväl som hos aristokraten lifligt kända åtrån att befria den franska jorden från främlingars närvaro. . Sympatier kunna nog hafva ingått såsom en vigtig beståndsdel, när teckningen i Belgien, i vissa delar af Schweiz, i Köpenhamn m. fl. ställen visat sådane slutsiffror, som den gjort. Men sådane känslor kunna tydligtvis ej ensamma utgöra en tillräcklig förklaringsgrund. När det ruinerade Turkiet och det fattiga Italien teckna milliarder, när det aflägsna Calcutta — och ej, såsom man kanske föreställer sig de indiska naboberna, utan de pensionerade embetsmännen, smäkapitalisterna o. a. inom detta område — subskribera hundratal af millioner, då är det tydligt att man står inför yttringarne, ej af någon sympati, utan af ett vinstbegär. Spekulation är således den kraft, som kommit millionernas siffror att svälla till milliarder, och vilja vi noggrannt angifva beskaffenheten, torde icke ens detta ord vara tillräckligt. Hufvudkarakteren af den så mycket omtalade flnansiella tilldragelsen har, enligt vårt förmenande, varit den, att densamma utgjort en spekulation på spekulationen. Alltsedan det lilla kapitalet börjat tränga sig fram i börsspekulationens främsta led för att sjelfständigt och direkt taga en verksam andel i affårerna, har det för la haute finance blifvit en nödvändighet att i någon mån förändra sin operationsbasis. Denna bekymrar sig mindre än någonsin förut om det faktiska slutresultatet af de företag, hvilka hon — för att begagna ett modernt ord inom börsterminologien — finansierar. Hvad hon efterfrågar är det: huru skall affären uppfattas och mottagas af dessa småkapitaler, hvilka samlade bilda en så stor makt? Skall denna uppfattning vara sådan att den tillförsäkrar mig den förmedlarevinst, som vederbör, på det jag sedan, frigjord från denna affär, må kunna skynda till att finansiera andra företag? Så var förhållandet äfven med det franska milliardlänet. Teckningens oerhörda slutsiffra utgör isynnerhet ett bevis derå att den högre finansen förstått att rätt bedöma den stora allmänhetens spekulativa böjelser. Och den omständigheten att de båda dagarnes subskriptioner, den sista timman lika väl som den förstas, voro lika berättigade, gaf densamma tillfälle att ytterligare till egen förmån korrigera de gjorda beräkningarne. Öfverraskningen vid utfallet torde derföre icke hafva varit så stor hos dessa börsens storfurstar, synnerligast som de tillika hade sig bekant hvilka lättnader vid garantiprocentens deponerande kunde tillåtas. Man känner t. ex. att Rothschilderhusens agent i Berlin, Bleichröder, vid en sammankomst af regeringsfinansierer i Versailles uttalat det på sin tid antastade, men af verkligheten ej blott bekräftade, utan öfverträffade påståendet att de 31 milliarderna skulle fulltecknas ensamt i Berlin, Denna profetia grundade sig dock på fakta. Ty när la saison morte inträdde, när bankirerne liksom andra dödliga flydde från staden och börsernas qvalm till badorternas svalka eller landets lugn, skyndade många att innan sin afresa hos Bleicbrörder, hvars firma man visste skola blifva teckningsställe, anmäla sina ordres. Det lär härvid ofta hafva förekommit att, ehuru emissionspriset ännu ej var bestämdt, order på 10 millioners kapital lemnats af firmor, hvilkas förmögenhet ej besteg sig till femtedelen af detta belopp. Dylika företeelser afgåfvo ju en god måttstock för bedömandet af hvad som komma skulle och göra det förklarligt att huset Bleichröder sjelft tordes för hundratals millioner taga andel i teckningen. Om nu ursprunget till subskriptionen af de 44 milliarderna hufvudsakligen varit den ofvan antydda, kan man häraf sluta till det öde som med hänseende till placeringen väntar de nya obligationerna. De komma ej länge att förblifva i de händer, i hvilka de i största mängd vid utlottningen fallit, När kursen drifvits i den höjd som anses tillräcklig, börjar realisationen och papperen öfvergå så småningom till de Frankrikes vänner inom Europas alla länder, hvilka ega en fast, osviklig tro till dess politiska framtid samt förnämligast till de franska småkapitalister, hvilka nu så bittert klaga öfver att de vid teckningen blifvit tillbakasatte för utländingen. I politiskt hänseende kan detta vara nyttigt för landet, ty dessa allmänt spridda rentes skola, gent emot kommunistiska omstörtningsplaner, förstärka egendomens konservatism äfven hos folkets kärna. Men ur ekonomisk synpunkt sedt måste man frukta att skada härigenom uppstår för landet. När staten betalar 6 4, ränta för sina lån, måste naturligtvis industrien ännu högre betala sitt förlag, förutsatt att inhemskt sådant ens finnes i tillräcklig grad, då kapitalet blifvit så oerhördt taget i anspråk af staten. Hvad Frankrike förlorar vinner Tyskland, och det der befintliga ännu mera förökade öfverflödet på rörligt kapital måste utom detta lands gränser söka användning. Vi kunna ej se annat än att den sveni ska industrien bör söka dervid göra sig uppmärk