sig fast vid denna resa, som ännu knappt kunde anses såsom ett förelag, och i det hon sökt bevisa att jag alldeles bestämt mig för densamma, liksom velat öppna dörrorne på vid gafvel för mig och säga: Res... Jag fann mig förödmjukad och liksom fångad i en snara. Under det jag var fördjupad i dessa reflexioner, fann jag mig plötsligt vid en krökning af gångstigen ansigte mot ansigte med m:me Legoyen. — Min bäste Albert, sade hon halfhögt till mig, det är besynnerliga saker som föregå här ... Ni, min syster Emma och vår grannes niece äro alla tre ej annat än barn. Hvad särskildt er beträffar, Albert, så är ni trots era tjugosju år i saknad af allt förstånd. Ni kan väl ega mod och energi vid en fara; men i lifvets allmänna förhållanden eger ni hvarken beslutsamhet eller egen vilja... Er fantasi för er med sig åt alla håll... Hr de Rogariou är en helt annan man: han vet hvad han vill, hvart han går; han vinner det fotfäste som andra genom eget förvållande förlora. Tänk på det. Då hon slutat hördes bullret af en vagn; det var Jean som återkom med kaleschen. — Nå väl! ropade m:me Legoyen till honom, har du återfört hr de Rogariou och hans nitce välbehållna till ingången af deras park? — Madame, svarade Jean, vägen har blif