sjöresor, ville hon förmå mig till att besöka hennes aflägsna ö. — och ni sade ej nej, återtog Emma. — Huru! kusin Albert, inföll m:me Legoyen, ni kunde verkligen tänka på ett dylikt förslag? Ni träffade ett slags förberedande aftal om en resa till verldens ända. . . — Med fröken Flora, tillade fröken Trågoref; hr de Rogariou försäkrade det, och hans nitce förnekade det ej. — Förklara er, Albert, återtog m:me Legoyen; jag fäster vigt vid att få veta sanna förhållandet. — Hanna förhållandet, min kära kusin svarade jag i det jag försökte skratta, är att de ej sjelfva bestämdt sig för den resa som oroar er. M:me Legoyen svarade ej. Emma skyndade till sitt piano. För att skingra den harm som detta förhör ingifvit mig tog jag en bok och gick ut för att läsa i parken; men jag slutade redan på första sidan, och under mer än en timma vandrade jag omkring på gångarne samt försökte förklara hvad som föregick omkring mig. Hädanefter skulle jag ju gent emot min kusin och hennes syster befinna mig i en falsk ställning, men det var nödvändigt att så fort som möjligt komma ur en sådan belägenhet. Hade ej fröken Trägoref i det bon hakat