Den svarta pantern)). (Öfvers. från Franskan). — Adios, don Alberto, sade hon till mig i det hon förtroligt tryckte min hand, hvarefter hon gjorde en afskedshelsning åt de båda danerna, hvilka bomödade sig att svara med ett småleende. Vi satte oss nu alla upp i åkdonet. — Nåväl! sade m:me Legoyen till sin syster, var det väl mödan värdt att komma hit, att göra ctt besök hos denne herre för att af honom mottaga en artighet sem gör oss förbundna att mottsga honom på La Ribaudaie och hans nigce derjemte?... — Uppriktigt sagdt, svarade Emma, väntede jag mig att der finna någonting mer roande, någonting som man kunde skratta åt. Denne hr Rogariou är mycket stolt; han håller sig alltid på defensiven, liksom om man ville angripa honom... — Under det ni helt simpelt ville skratta på hans bekostnad, svarade jag. 2) Forts. fr. N:o 192.