Göteborgsposten – 16 augusti 1872, sida 1

Den svarta pantern ). (Öfvers. från Franskan). Vi gingo derföre ut, vi tre. Jag gaf armen åt båda systrarne såsom en jeune premier i en opera-comique. I stället för att begifva oss neråt gräsvallarne mot vattnet, stego vi uppåt på andra sidan om slottet mot en grupp klippor som höjde sig öfver en björkdunge. Det hände oss sällan att vi styrde våra promenader mot detta håll. Det var en ganska pittoresk, något vild plats. Under dagen hade man från detta upphöjda ställe en storartad utsigt öfver den omkringliggande nejden. Länge förblefvo vi sittande på dessa klippor, samtalande om de tusentals småsaker som uppstå för fantasien då man ingenting har att göra. M:me Legoyen, som ej längre behöfde uppräthålla sin roll såsom husets värdinna, visade sig högst fryntlig och snäll; Emma hade återtagit sitt enkla sätt och hade ingenting mer qvar af aftonens öfverretning än en viss liflighet i tanke och språk. Jag kände mig full?) Forts, fr. N:o 188.