Göteborgsposten – 16 augusti 1872, sida 1

förströolse som kunde trösta henne öfver att ej mer ha tillfälle att lysa. Följande dagen efter frukosten fick Jean befallning att spänna för kaleschen. — Hvart skall det bära af? frågade han då han steg upp på sin kuskbock. — Till La Marsaulaie, svarade Emma. Jean förblef orörlig med piskan i vädret och tummen mot tömmarne. — Till La Marsaulseie!... till herrn med det stora skägget; men vägarne äro omöjliga att trafikera. — Kör 0ss så nära ni kan till parkgrinden, vi skola sedan fortsätta vägen till fots. — Till fots! upprepade Jean i det han gaf sina hästar en klatsch, till fots ! Hvad skulle det då tjena till att ha vagnar och kusk?... Vi skola köra ända till parkgrinden, min fröken, och om det finnes så pass väg att en oxkärra kan passera fram der, skola vi också fram. .. Men hvad kan det vara att se på La Marsaulaie? Då vi hunnit åka vid pass hundra steg på stora landsvägen, tog m:me Legoyen en allvarsam min på sig och yttrade till sin syster: — Vill du verkligen att vi skola resa till La Marsaulaie? — Ja, visst vill jag det. (Forts.)