Göteborgsposten – 16 augusti 1872, sida 1

— Hvarföre skulle vi komma och )os honom i hans ide, då han ej vill se någon menniska? genmälde m:me Legoyen. — Men jag är mycket nyfiken att få se honom, återtog Emma; än ni, herr Desruzis? Jag bekänner att jag ej hade någon lust till att intränga i slottet La Marsaulaie, och jag tog parti för denne herr Rogariou, som föredrog ensamheten framför umgänget med sina grannar; men Emma tycktes fästa stor vigt vid denna utflykt, hvarföre jag var rädd för att göra några invänningar. — Jag, svarade jag, vill allt hvad ni vill. . . Låtom oss således i morgon uppspåra björnen i hans ide! — I morgon är det omöjligt — atbröt m:me Legoyen; du vet väl, Emma, att min man måste resa till Nantes, och Jean skall köra honom ända fram till Ancenis. — Nå väl, återtog Emma, vi skola ej resa förr än efter frukosten; kästarne skola då ha tid att hvila sig. Det är blott en lieue häremellan och La Marsaulaie. M:me Legoyen tycktes vara missbelåten med den nyck hennes syster hittat på; men denna var beslutsam som ett bortskämdt barn. Hon hade fått i sitt hufvud att en sådan resa skulle bli nöjsam; hon behöfde följande dagen