från Utlandet. Våra läsare torde erinra sig, att genom fredsfördraget i Frankfurt innevånarne i ElsasLothringen erböllo rättighet att under vissa föreskrilna och något betungande vilkor få förblifva franska medborgare. Tiden för att göra valet emellan att förblifva fransmän eller omändras till tyskar har nu kommit, och kontor hafva öppnats öfverallt i provinserna, till hvilka alla de måste vända eig, hvilka vilja ha rätt att fortfarande kalla la belle France för sitt fosterland. Tyskarne skola naturligtvis icke visa synnerlig ifver efter att bereda stora lättnader för proceduren, och det är äfven naturligt, att de skulle afskrämma derifrån så mycket som möjligt. Också höras klagomål inom den franska pressen. Tyskarno anklagas visserligen icke för att vara otrogna mot fördraget, genom att våldsamt kränka dess bestämmelser, men de beskyllas för att kringgå dessa och lägga materiela hinder i vägen för befolkningen deri, att de icke öppnat ett tillräckligt antal byråer för optionen. På hela det eröfrade området finns det icke mer än tio dylika byråer, ehuru man lätt kunnat ordna så, att anmärkningarne mottagits på hvarje mairie. På de byråer, som finnas, skall befolkningen derjemte vara utsatt för många trakasserier. Så t. ex. blir byråen i Mulhouse, hvilken öppnas kl. 8 på morgonen, stängd redan kl. 11. Ibland stå flere hundrade personer och vänta på öppnandet, men då tjenstemännen antecknat af dessa 15 eller 20 personer, är kl. 11, nu stänges byrån och återstoden får vänta till en annan dag. På detta sätt ha arbetare och jordbrukare måst vända tillbaka mer än fyra gånger, utan att bli antecknade. I sin förtvitlan begitva de sig då till Basel, om de äro fattiga, i hopp om att hos franska konsulatet finna utvägar att få sina förklaringar emottagna. Men detta strider emot Frankfurterfördraget! Den naturliga verkningen häraf är, att de patriotiska elsassarne bli utledsna vid alltaammans. Derpå räkna tyskarne, säkra om att ganska många skola, uttröttade af de gagnlösa försöken och uppretade emot franska regeringen, derför att hon ej gjort bättre anordningar, skola försona sig med den tyska nationaliteten, säger en fransk korresp. Stor harm råder mot Thiers, derför att han vid fördragets afslutande icke sörjt för intagandet af fallt tydliga bestämmelser, de der kunnat underlätta optionen. Tusentals innevånare i Elsas och Lothringen begära att franska regeringen må söka häri utverka en ändring — men det är väl nu för sent. Tyskland släpper aldrig sitt tag. Regeringons försumlighet, säger Patrie, skall kosta flera fransmän förlusten af deras land, än tio nederlag på slagfältet skulle frånrvekt dem.