Göteborgsposten – 15 augusti 1872, sida 1

Den svarta pantern). (Öfvers. från Franskan). Jag hade gått allt för långt då jag yttrade mig på det sättet, och jag märkte det genast. Emma blef en smula skrämd af den liflighet hvarmed jag yttrade mig och såg på sin syster, hvilken utan att låtsa fästa sig vid allvaret i de ord jag nyss uttalat svarade i en ton af fullkomlig likgiltighet: — Och allt det der skulle plötsligt vara förbi hos er?... — Nästan, svarade jag stammande. — Saken är ganska klar, inföll i sin ordning hr Legoyen, kusin Albert är artist; han älskar storartade företeelser, det stora hafvet, de stora passionerna... Hvad kan man väl begära? en man som ej har något yrke och som tillbringar sitt lif med att drömma är mera mottaglig för exalterade känslor än vi affärsmän. .. Om ni så önska, mina damer, skola vi nu göra en tur i parken... Vi gingo ut alla fyra; då vi hunnit till ) Forts. fr. N:o 187.