Göteborgsposten – 12 augusti 1872, sida 1

hundradet. Det rådde ett verkligt raseri efter dylika i konstmarknaden. Rens förstode väl? Renås mörka ögon förlorade en del af den lyckans glans som nyss blifvit tänd i dem, och hans min liksom öfverdrogs af en mörk skugga af förvåning. Han tycktes alldeles icke begripa. Den gamle mannen tog sig ytterligare en pris snus och begagnade mera tydliga ordalag. Det fanns stora ssmlaro — dilettanter tillhörande kejserliga, kungliga, furstliga familjer — som ville betala hvilka summor som helst för dosor från adertonde århundradet, utarbetade af någon bland do få ryktbara mästarne på denna tid. En genuin tabatiore från någon af de förnämaste ateliererna under Ludvig XIV:es eller Ludvig XV:es tid skulle betalas nästan med en fabelaktig summa. Sedan han hunnit så långt, tystnade han ånyo tvekande. Rens bugade sig och hans förvånade blickar sade lika tydligt som ord: Jag vet detta. Men jag har intet arbete från adertonde århundradet att sälja till er; om jag hade något sådant, tror ni väl att vi då skulle hålla på att svälta ihjel i ett par vindsrum ? Konsthandlaren hostado litet, såg på Lili och fortfor derefter med sin förklaring. I Renss talang hade han upptäckt de färger, den smak, den fina och lysande stil som