Göteborgsposten – 12 augusti 1872, sida 1

allt sitt inflytande göra honom inom ett års tid till den mest beryktade af alla unga målare i Paris. Ren stod orörlig. Lili hade sjunkit ner på en stol och stirrade på frestaren med vidöppna, bestörta ögon. Båda förblefro tysta. — Förstå mig rätt, hr Rene Claude, återtog den gamle mannen. Ni löper ingen risk, absolut ingen, och ni kan vara säker om ett stort rykto och en vacker förmögenhet inom några få år. Ni skall vara en stor man innan vi fått ett grått hårstrå; det är en lycka som förunnas få menniskor. Jag skall ej besvära er med mer än sex målningar på året — kaneke blott fyra. Ni kan tillbringa tio månader af tolf med att arbeta för er egen räkning och låta både ert rykte och er förmögenhet växa så fort som er ärelystnad eller otålighet kan önska. Madame här — tillade den listige konsthandlaren med ott behagligt småleende — madame här kan ha en trädgård som sluttar ner mot Seinen och ett drifhus med de utsöktaste blommor — ty jag ser att blommor äro hennes svaghet — innan en ny blomsterperiod bunnit taga sin början, om ni så behagar. Han uttalade de sista orden långsamt och med tonvigt. Svettdropparne framsipprade ur Rends panna, hans händer grepo hårdt tag i staffiit.