Göteborgsposten – 10 augusti 1872, sida 2

från Utlandet. I dessa dagar ha Polens söner i de olika inderna öppet, och i sitt fosterland helt visst fven i hemlighet, haft en allmän klagedag, inder hvilken de högtidlighållit den hundrade rsdagen af Polens delning, denna våldshanding hvars efterbörd skall ännu i många år venom plågsamma ryckningar aflocka Europa lagorop och qvidan. Men det arma Polen igger efter den sista stora resningen ännu kTossadt och blödande, och vi se knappast nåson af vår verldsdels större organer för den Umänna meningen egna ett ord af sympati it ett folk, som, allt oaktadt, likväl djerfves att ännu drömma om och hoppas på sitt fo09. 1—29 aekv —1— mogrtam. arlibe( organ tillropar polackarne hånfullt: Drömmen, godt folk! Det vore synd att sröra eder deri. Det finnes ju äfven judar, som drömma om den nya judiska staten i Palestina, och om det nya templet i Jerusalem! Läka sar1 gande säger ett wienerblad, att polackarne l dock kunna ännu rädda det bästa de ha, sitt Z språk, om de energiskt och snabbt — i tolfte I 7 timmen — bryta ned Vaticanen och jesuiterna : och ärligt deltaga i det modernalkulturarbetet inom de stater, hvilka de tillhöra — hvilka de tillhöra! de få ej tillhöra sig sjelfva. Beklagansvärda folk... men hvilken varning, hvilken maning åt andra nationer, omgifna af starka, rofgiriga grannar, att icke låta sig drifvas till inre partisöndringar, i hvilkas grumliga vatten grannarne kunna fiska. Må det särskilt erinra oss om, att vi sjelfva befunno oss för hundrade år på branten af den ödets slutning, utför hvilken Polonia rusade till sin undergång, och att vi om några dagar upplefva hundrade årsdagen för den handling, genom hvilken en ung entusiastisk konung bröt ned partiväldet, om han än sjelf sedan trolöst bröt sin svurna ed. Under det Polen blöder och tusenden af dess söner äro biltoga, skola deremot monarkerna för de trenne stater, som för hundrade år sedan med rolbesudlade händer delade riket och togo hvar sin bit, Kyssland, Österrike och Preussen, om tre å fyra veckor sammanträda i Berlin, och den ledande europeiska presgen har i närvarande stund endast virak och rökelse för dem. Fastän Polens delning var den handling, som sedan i ett sekel upprepade gånger dragit strömmar af blod efter sig och medelbart eller omedelbart tramkallat våldsamma koavulsiviska utbrott inom vår verldsdel, helsas nu denna sammankomst såsom ett fredens tecken, såsom sridsbud för Europa. Preussens främsta tidning, Köln. Zeit. yttrar i en ledande artikel: Sammankomsten mellan Tysklands, Österrikes och Rysslanes trenne herrskare kan endast ha en tredlig betydelgo... De äro i alla händelser eniga i önskan att bibehålla freden och att ej befrämja dess störande af Frankrike. En af det tyska Österrikes mest framstående organer, Reue freie Presse yttrar: IIuru mångfaldiga kombinationerna om orsaken till kejsarmötet än må vara, öfverensstämma dock alla förståndiga organer deri, att det utgör en illtörlitlig fredsborgen för framtiden. Och likasom England en gång kallt åsåg Polens delning, så helsar dess forsta blad Times kejsarsammankomsten med belåtna ord, yttrande bl. a.: Verlden skall framhärda i att betrakta kejsarmötet i Berlin såsom ett bevis på, att Europa enligt all sannolikhet icke skall uppröras af ett krig, så ändamålslöst som det som kostade den franske kejsaren hans tron. Framtiden skall visa, om dessa belåtna uttalanden komma att i en framtid besannas. Vid tanken på kejsarmötet kunna vi ej för vår del undertrycka minnet af det dåd, som samma trenne rikens monarker föröfvade för hundrade år sedan mot Polen och dess folk 1 — 2 2 I Tyskland handlar man fortfarande med stränghet mot jesuiterna. Från Poser meddelas sålunda, att jesuiterkongressen