Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 2

— Madame, svarade han högt, Paris sjelf skall gifva honom det första dagen hans första tafla hänger i mina gallerier. Emellertid önskar jag tillåtelse att få tillägga något mera. För hvardera af dessa små taflor, flickan som matar dufvorna och gossen vid porten, vill jag nu gifva er tvåtusen francs och ytterligare tvätusen då de bli fullbordade. Förutsatt — Han tystnade och betraktade Ren6 med en forskande blick. : Lili hade vändt sig bort och snyftade af bara glädje öfver denna oväntade lycka. Rens stod fullkomligt orörlig med händerna korslagda öfver stafflit och hufvudet nerlutadt mot bröstet. Den gamle mannen såg sig ånyo omkring i rummet och gjorde några artistiska anmärkningar för att lemna dem tid att återhemta sig från sin sinnesrörelse. Hvilken vacker uppgift för ålderdomen, tänkto jag, att återgifva hoppet åt de unga i deras bekymmer och frigöra talanger som äro bundna i fattigdomens bojor! Vi skulle lemna den lilla vindsvåningen och bo i något ljust qvarter, som var fullt af blad och blommor, och Ren skulle bli stor och dinera hos furstar och köra ett spann af äppelkastade hästar, likt en annan ryktbar målare som en gång för ej så längesedan lyst