Göteborgsposten – 7 augusti 1872, sida 2

Ännu har icke ett år förflutit, sedan den allsmäktige storveziren Ali Pascha i Turkiet lemnade detta jordiska och den dittills mindre kände Mahmud Pascha utsågs till hans efterföljare. Stora voro de förväntningar, med hvilka framåtskridandets vänner i Orienten helsade den nye storvezirens uppträdande. Han förkunnade sitt fasta beslut att med jernhand reformera det turkiska rikets ruttna förvaltniog, att göra slut på missbruken inom embetsmannaverlden och särskilt att sätta en gräns för det oerhörda slöseriet med den ofsentliga förmögenheter, för kaos inom den turkiska finansverlden. Den nye storveziren afskaffade verkligen många oriktigheter och vidtog en mängd af åtminstone skenbart nyttiga åtgärder i afseende på sparsamheten inom statshushållningen; men i grund och botten var Mabmud Pascha, i likhet med den aflidne Ali, en gammal turk af äkta skrot och korn, och man kunde ej at honom vänta den radikala reform, som Turkiet behöfde, för att dess domnande krafter skulle kunna återställas, Man bar sedan 10 månader vidtagit oräkneliga åtgärder, men ingen verklig reform. Dessutom fullföljde han utåt en politik, som var nära att kasta Turkiet i armarne på Ryssland. Nu telegraferas det helt oväntadt. att Mahmud Pascha afsatts och att i hans ställe Midhad Pascha utnämnts till storvezir. Denna utnämning, hvars historia naturligtvis ännu är en oatslöjad hemlighet, betecknar en genomgripande omsvängning i sultanens politik. Midhad Pascha beskrifves som en man med stora statsmannaanlag, med grundliga kunskaper om de europeiska förhållandena, och han har lemnat de otvetydigaste bevis härpå å de olika platser, der han blifvit använd. Nu skall det ungturkiska partiet, som Midhad tillhbör, ha tillfälle att visa, om det äfven kan statsmannamessigt genomföra sina reformer inom turkiska riket. Deraf skall dess utsigt till varaktighet bero. Det ungturkiska partiet estersträfvar ingenting mindre, än det successiva afskaffandet af den i Koran grundade oinskänkta makten för sultanerna och lensammas ersättande med en efter de europeiska mönstren bildad rättsstat med representativa korporationer. Det skall derför bli äf intresse att följa sakernas vidare gång i Koastantinopel.