Göteborgsposten – 7 augusti 1872, sida 1

förvissnad och beröfvad all doft, ehuru hennes blad endast till hälften hunnit bli öppnade, såsom en dyrbar och helig relik vid Renes bjerta. De voro förlofrade, siger jag — ej gifta, ty de voro så rysligt fattiga. Mången dag hade han efter had jag tror, knappt så mycket som en brödkant stt äta, och många veckor förgingo under hvilka hans målningar stodo ofullberdade, emedan han saknede penningar att köpa den olja och de färger som voro nödvändiga för att fullborda dem. Rens var verkligen förskräckligt fattig; men alldenstund han var artist, poet och drömmare, alldenstund han älskade en vacker ooh ädel qvinna och alldenstund han ver en man som af Gud blifvit mer än vanligt begåfvad, var han ej olycklig. Ty en målares lif är skönt då han ännu är ung och älskar uppriktigt och har ett snille som är starkare än olyckan och hör en röst på hvilken han tror ständigt hviska i hans öra: Frukta ingenting. En dag skola menniskorna veta uppskatta din talang. Till dess kunna vi vänta l Och en målare i Paris kan, äfven om han måste svälta på några sous om dagen, ha så mycket som är vackert och fuilt af pittoreskt behag att hvarje dag under sina :andringar bes