Göteborgsposten – 7 augusti 1872, sida 1

lätt suck. Hon svarade honom ej i ord, me med en plötslig rörelse som uppvägde den utsöktaste vältalighet, bröt hon af min vackraste och sist födda blomma samt kastade den från sitt fönster in i hans. Han tog den ögonblickligen, och hon tillslöt fönsterjalusien med darrande hand samt flydde till den lilla fördjupning i rummet der hennes krusifix och hennes mors radband hängde tillsammans öfver hennes bädd. Hvad mig beträffar så var jag plundrad och blödande. Den dagg som befordrar tillväxten af er menskliga kärlek är vanligtvis någon stackars plågad varelses tårar eller blod. Jag uppoffrades för Lilis skull. Jag bad, under det min sårade stjelk skälfde och min skönaste dotter sjönk i dödens armar, att jag skulle vara den första och den sista, som komme att lida till följe af den menskliga kärlek som börjat uppspira denna afton. Jag en ros — kärlekens blomma. III. Innan denna sommar var förbi, voro dessa båda förlofvade med hverandra, och min lilla vackra döda dotter, rosenknoppen, låg alldeles