Göteborgsposten – 5 augusti 1872, sida 1

Provence-rosen ). (Öfvers. från Engelskan). Jag visste att det måste finnas många menskliga varelser i ungefär samma belägenhet som jag, med bimlaljuset undanskymdt för derag blickar genom ett förgyldt tyranni, och dock suckade jag och suckade och suckade, tänkande på de hvita rena stjernorna öfver Provence, som tindrade mot den violettfärgade himlen. En ros är knappast visare än en poet, ser ni; hvarken en ros eller en poet vill låta trösta sig eller nöja sig med att bo i mörker, emedan en krona af guldglitter svingar i höjden. II. Råväl, då jag ej kunde se stjernorna såsåsom jag försökte att göra, tog jag min tillflykt till sorg öfver min granne. Det är lyckligt för era poeter när de tillgripa en dylik ) Forts. fr. N:o 177.