:0: 0 Förklarligt är visserligen att efter ett krigstäg, som snarare liknade ett triumftåg, en krigisk stämning bemäktigar sig isynnerhet den unga generation, hvilken bevittnat resultaten, utan att deltaga i de ansträngningar som framkallat dessa, Åtskilliga förhållanden bidraga också till att fortfarande hålla densamma vid makt. Dit måste bl. a. räknas det ordenseller medaljväsende, som spridt sig till alla samhällslager. Droskkusken, som från bangården för dig till hotellet, den selbstständige Dienstmann(stadsbud), som uträttar ett ärende för dig, pråla båda med ett eller tvenne hederstecken. Underoffioerarnes bröst — underofficerarne äro tyska armns rekapitulanter — utgöra fullkomliga ordensbyenden, på hvilka ofta 5 å 6 hederstecken, tapperhetsmedaljer och medaljer för deltagaude i fälttåg, förekomma, synnerligast som Rysslands nuv. kejsare tyckes låta sig angeläget vara att, hvarhelst en tysk tapperhetsmedalj finnes, hänga en rysk dylik der bredvid. Man kan ej undra om ynglingen med detta dagliga skådespel för ögat vänjes vid den föreställningen att en sådan prydnad utgör ett nödvändigt tillbehör till mannens drägt och med begärlighet längtar efter det tillfälle, som skall bereda honom möjlighet att förvärfva densamma. Krigiska äro ock barnens lekar och vid en något framskriden ålder måste det unga Berlin nödvändigt bära en hufvudbonad, som i det närmaste likar officerarnes uniformsmössor. Förklarligt är visserligen — sade jag — att en så beskaffad sinnesriktning finnes, men ej desto mindre innebär den en verklig fara för nationens hela utveckling. Den skulle åtminstone innebära detta såvida ej på flere håll, så ipom som utom pressen, man med fasthet började hålla fram för folkets öga att fredens värf likväl äro de förnämste. Nyligen hände det t. ex. i en af Tysklands städer att en del innevånare petitionerade, det några nybyggda gator och torg skulle uppkallas med namn, som erinrade om det senaste krigets stora händelser: Sedan gatan, Wörtb-platsen 0. 8 v. Men myndigheterna nekade härtill, i det de gåfvo till svar att ett sådant handlingssätt skulle med orätt väcka den föreställvingen att Tysklands folk ställde krigets dater öfver fredens. Gatorna fingo i stället namn efter Göthe, Schiller samt andra tänkare och skalder, och detta exempel står ej enstaka. Häri ligger Tysklands storhet, att dess ledande män ej, såsom ofta Frankrikes, låta sig släpas med af strömmen, utan söka föra densamma i en bättre fåra än den, deri den har sitt lopp. Något som bidrager till att göra Tyskland till en farlig motståndare i händelse af krig, är ock den omständigheten att man der aldrig gör sig skyldig till underskattning af en eventuel fiende. Tyska krigsvetenskapliga litteraturen lemnar härpå f. n. ett slående exempel. De arbeten i denna riktning, hvilka så tätt efter hvarandra utgifvas i Frankrike — synnerligast derför att hvar och en vill från sig afskudda ansvaret — öfversättas, kommenteras och läsas genast i Tyskland. När nyligen en fransman hade den besynnerliga osmaken att utgifva en broschyr med titeln: De strategiska fel, som af tyskarne begåtts i senaste kriget, blef denna afbandling ofördröjligen öfverflyttad på tyska. Tysklands kanske förnämste nu lefvande historieskrifvare, Heinrich von Sybel, har författat en liten bok: Hvad vi kunna lära af fransmännen, och densamma röner stark afgång. Man kan tveka derom, huruvida en fransk historiker, efter ett segrande fälttåg från sitt fäderneslands sida, gjort något liknande. Af de antydningar, som ofvan blifvit uttalade, torde framgå att en betraktelse på nära håll af de tyska militärförhållandena ej väcker hos åskådaren önskan att desamma måtte hos oss tillämpas. Något sådant åsyftas ej heller af vära tongifvande politiska landtmän: de åstunda att vinna målet till vida billigare pris. Det förefaller nästan som om det kunnat vara för deras räkning, som Bismarcks organ Nordd. Allg. Zeitung, uttalat en kritik öfver vissa delar af Thiers armåorganisation, ty denna kritik drabbar i ännu högre grad svenska landtmannapartiet. Läsaren erinrar sig säkerligen att Thiers, för att erbålla den af honom starkt åtrådda femåriga tjenstetiden för den egentligt aktiva armn, måste medgifva att öfningstiden för öfrige värnpligtige inskränktes till sammanlagdt 180 dagar. Bismarcks organ frågar nu hvilken allvarlig man månde anse att af den sistnämnda kategorien kan bildas en trupp, den der skulle kunna sändas emot en fiende. Jo, en dylik mening hysa medlemmarne af majoriteten inom Sveriges Andra kammare, hvilka, huru skämtsamma de ock stundom måste förekomma andra, dock sjelfva förmena sig vara både allvarliga och tänkande män. Och de tillerna denna krigsbildning ej åt fyllnadstrupperna och reserven såsom i Frankrike, utan åt armåns aktiva hutvudstyrka. Såsom vilkor för sitt bifall ens till denna svaga organisation fordra de dessutom sedan eftergifvandet af hela det stora kapital, hvilket indelningsverket representerar! — Tvenne intryck för man med sig såsom resultat af ett personligt aktgifvande på Tysklands arms: det ena, att hvad Sverige nu deraf eger ej är namnet värdt; det andra att — enär vi hvarken kunna eller vilja i allo följa Tysklands föredöme — det endast återstår oss att upprätta en organisation i enlighet med de grunddrag, som af det Abelinska förslaget företecknades.