Frans Josef och Wilhelm träffas i Salzburg och begifva sig derifrån till Berchtesgaden, hvarest de väntas af den unge konung Ludvig af Baiern, som nu skall för första gången personligen råka den österrikiske kejsaren. Nu bekräftas det officielt, att den till början af September beramade sammankomsten mellan de båda monarkerna Frans Josef och Wiihelm äfven skall bevistas af den ryske kejsar Alexander, hvarigenom onekligen mötet kommer att erhålla en större betydelse. En tysk tidning yttrar i anledning häraf följande om den ryska diplomatiens stämning: Ryska diplomater, hvilka begifva sig öfver Berlin till tyska bad skola icke hafva yttrat sig synnerligen vänligt till en tysk statsman angående det sannolika mötet mellan kejsarne af Tyskland och Österrike i Gastein, såväl som om den senares besök i Berlin. De hänvisa på de stora tjenster, som Ryssland under sista krigen gjort den tyska regeringen, och en af dessa herrar menade, att den tidpunkten skulle snart vara inne, då Ryssland helt enkelt måste tillställa Berlinerkabinettet den frågan, huruvida det ernar följa Petersburgerpolitiken eller andra makters politik. Den preussiske statsmannen svarade med följande yttrande af Bismarck, hvilket han för kort tid sedan asgaf vid ett liknande fall: Jag idkar ej rysk politik, men ännu mindre vestmakternas eller rent af österrikisk. Diplomatien måste redan hålla till godo med mitt tyska sätt att räkna. Om denna berättelse är faktisk, då skulle kejsaren af Ryssland komma till Berlin för att i vies grad försvaga betydelsen af mötet mellan de båda andra suveränerna. Antagligt är väl, att det kejserliga klöfverbladet skall få sig förelagdt frågan om det framtida påfvevalet och att det älven skall slå sina hufvuden ihop om de sociala rörelser, som beteckna vår tid. Något egentligt godt kan man väl ej vänta sig deraf. Den genom besöket framkallade etikettfrågan skall för öfrigt förorsaka det preussiska hofvets ceremonimästare ej ringa hufvudbry. Enligt de diplomatiska resolutionerna å kongressen i Aachen, äro neml. de två potentaterna fullt jembördiga. Hvem skall, spörjes det, vid parader och revyer rida till höger om den gamle kejsaren? Hvem af de båda krönta gästerna skall vid festmåltiderna i Berlin och Potsdam intaga främsta hedersplatsen vid sidan af den kejserlige värden, Alexander eller Frans Josef? De österrikiska tidningarne säga naturligtvis, att företrädet bör tillkomma den senare, som, fastän han är den yngste, likväl har de flesta tjensteåren, alldenstund han redan år 1848 besteg sina fäders tron. Men de ryska organerna skola väl vara af en annan mening — och hvad då?