Göteborgsposten – 1 augusti 1872, sida 1

Provence-rosen. (Öfvers. från Engelskan). Jag var en liten ros i Prorenee. En liten späd ros med blad af en glänsande grönska och blommor af den renaste hvithet — ett litet bräckligt ting, men vacker påstod men att jag var der jag växte i fönstret i ett rum vid gatan. Jag minnes min födelsebygd väl. En stor vild trädgård, der vi växte milliontals rosor tillsammans, alla svängande våra ljusa hufvuden i skenet från en sydländsk sol vid kanten af en gammal gammal stad — gammal som Rom — hvars ruiner voro beklädda med vilda fikonträd. Jag minnes huru den förfallna aqvedukten gick som en mörk skugga rakt öfver elätten; huru de gröna och gula ödlorna kröpo fram och tillbaka, upp och ner i gräset; huru trasten sjöng sin sång em aftnarne; huru qvinnorna kommo ståtliga som monarker med sina vattenkärl på hufvudet från brunnarne; huru middagssolen brände het och försänkte allt utom oss sjelfva i sömn; huru små foglar med blåa