Göteborgsposten – 31 juli 1872, sida 3

— Gå i frid och rädda er sjelf, sade hon i den på samma gång fasta och milda ton som fordom alltid utmärkt hennes stämma. Hvad mig beträffar, så är jag mycket gammal. Jag och min döde skola stanna tillsammans hemma. Mannen flydde och lät henne göra som hon ville. De stora hvirflande lågorna och den blekblå röken slöto sig allt närmare och närmare omkring henne, men hon rörde sig ej. Döden var våldsam men hastig, och ej ens i döden blefvo hon och den hon älskat och uppfostrat skilda åt. Slutet kom snart. Från kulle till kulle stod Berceau de Dieu i eld och lågor. Byn liknade ett eldhaf. Några bönder flydde med sina hustrur och barn till skogarne och undsluppo der ett qval för att mera långsamt omkomma af hunger och köld. Allt blef tillintetgjordt. Berceau de Dieu var såsom en ofantlig masugn i hvilken hvarje letvande varelse förbrändes till aska. Krigets storm har rasat öfver byn och jemnat den med jorden. Men hvem bekymrar sig väl derom? Det var blott ett blad som den stora stormen sköflade i förbifarten. QT TT