Göteborgsposten – 31 juli 1872, sida 2

med det barn hon bar i sina armar under den hrita hästens hofvar. — Fullborden ert verk! skrek hon till preussarne. Sedan I dödat honom så döda oss med, om I hysen något förbarmande! Hästen hoppade till i skrämseln och stampade mot marken ; hans framfot träffade barnets guldlockiga hufvud och trampade bort all mensklig likhet ur dess ansigte. Några bönder drogo Margot bort från hästens hofvar; hon var död, ehuru hon hvarken erhållit något sår eller slag. Reine Allix hade emellertid med all sin styrka börjat draga Bernadous kropp mot sitt hem. — Han skall ligga hemma, han skall ligga hemma, mumlade hon. Hon ville ej tro att han redan var död. Med hela sin fordna styrka lyftade hon och till hälften bar honom in i det hem han älskat och lade honom ner vid härden och knäföll bredvid honom, smekande honom såsom om han ännu varit ett barn och yttrande sakta: — Tyst! tyst! Hennes förstånd var förvirradt och hon föreställde sig att han endast sof. Utanför tilltog soldaternas tumult; de funno de vapen som voro gömda under altaret på kullen och grepo fem bönder för att slagta dem