Göteborgsposten – 31 juli 1872, sida 2

är fransk lag. Ni är en djorf man; ni lorger nar döden. Men i alla fall känner ni ju väl till trakten? Bernadou smålog såsom en moder skulle ha smålett, ifall någon varit ensaldig nog att fråga henne om hon erinrade sig huru hennes döda barn sett ut. — Jag skall gifva er en möjlishet att rädda ert lif, fortfor preussaren. Visa mig raka vägen till det ställe der vapnen äro dolda. Om ni gör det, skall jag låta er lefva. Om ni icke gör det — — Om jag icke gör det? — Skall ni bli skjuten. Bernadou svarade ej genast; hans ögon voro med ett kärleksfullt uttryck riktade mot den lilla byddan under träden; midt emot der voro två personer, som försökte att få se honom, men soldaterna hindrade dem från att komma fram och genom röken från facklorna kunde de ingenting se, lika litet som de till följe af det starka tumultet ej kunde höra hvad som yttrades. Han tackade Gud harför. — Låt höra ert val! sade uhlanen otåligt efter ett ögonblicks paus. Bernadous läppar voro hvita, men de darrade ej då han svorade: — Jag är ingen förrädare. Hans blick var fortfarande riktad mot den