Göteborgsposten – 31 juli 1872, sida 1

het; den kunde gerna ha fått vara i fred! Den hade ej mer del i kriget än ett barn, som ännu ej blifvit framfödt till verlden, men den låg i sograrens väg och hans hårda fot förtrampade och krossade den i förbifarten. De hade hört att vapen voro dolda der och att franc-tireurer funnos. Derföre svärmade de nu omkring der. Somliga tillsades att undersöka kapellet; andra att ransaka boningarne; några att bemäktiga sig den föda och den boskap som möjligen kunde finnas qvar der; några skickades bort att besätta och undersöka alla vägar på fälten, och ändock funnos hundratals beväpnade män qvar på den lilla gatan, en styrka tillräcklig att injaga fruktan hos ett citadell eller storma en breche. Iovevånarue försökte ej göra något motstånd. De stodo paseiva, åseende huru deras lilla bohag förderfvades och ej vetande hvilket öde som väntade dem innan natten gått till ända. De sågo den säd som var deras vinterförråd och skulle rädda deras barn från hungersnöd tömmas ut som diskvatten. De sågo hafre och hvete kastas ut, att bli nertrampadt i smutsen. De sågo sina skåp öppnas och sitt gamla förråd af silfver tagas ifrån dem som byte. De sågo de kistor och draglådor der hustrurna förvarade familjens linne och kläder undersö