Göteborgsposten – 29 juli 1872, sida 1

sör ett obestämdt, dunkelt begrepp; han kunde ej älska ott land som han aldrig sett, on hufvudstad som för honom endast var såsom ett tomt namn, ej heller kunde han fatta den fara som hans nation löpte, ej heller kunda han vilja gå och offra sitt lif till försvar för ting som voro okända för honom. Han var endast en bonde, och han kunde ej läsa eller förstå mycket. Men tillgifvenhet för den plats der han blifvit född var en passion hos honom — en visserligen tyst, men såsom eken djupt rotad passion. För sin födelseplats skulle han ha stridt såsom en man endast kan strida, då den högsta kärlek i förening med pligten förlänar styrka åt hans arm. Hvarken han eller Reine Allix kunde inse att en menniskas skyldigheter kunde ligga borta från hemmet; men i detta hem voro båda lika beredvilliga att våga allt och att lida allt. Det var en trång form af patrietism, men den saknade ej ädelhet, ihärdighet och tålamod ; i sång har den ofta blifvit upphöjd och prisad såsom heroism, men af medern filosofi har den blifvit förhåvad och i modern krigföring har den blifvit straffad såsom det svartaste brott. Sålunda dröjde Bernadou qvar i kemmet tills han skulle bli kallad, om natten hållande vakt för byns säkerhet och om dagen görande