Göteborgsposten – 26 juli 1872, sida 2

men deras befäl hade försäkrat att de gått för att göra Frankrikes storhet ännu större, och ionevånarne i Berceau trodde det, ty djupt i deras lugna hjertan fanns en viss obestämd, slumrande och dock djupt rotad kärlek, på hvilken deras lands namn stod skrifvet Nyheter kommo långsamt och sällan till Berceau. Såvida ej någon ef dess män red på sin mulåsna in till den lilla staden, hvilket blott mycket sällan hände, eller så vida cj någon krämare passerade genom den lilla byn med ett tidvingsblad i fickan eller rykten och berättelser på läpparne, fanns ingenting från den yttre verlden som kommo till dess öron. Och sanningen af hvad folket på nämnde sätt erfor var det ej i tilltälle att så noga bedöma. Det trodde hvad som berättades utan spörjsmål, och då de rika skördarne i Augustisolens hetta afmejades arbetade Berceaus innevånare gladt i den tron att stora verk för deras bästa uträttades i de aflägsna östra provinserna af deras ståtliga arme, och att Louis och Jean och Andrå och Valentin jemte de öfriga — eburu visserligen inga underrättelser erhållits från dem — befunno sig friska och segerrika på någon plats af jorden, kanske der borta i den tyska kungens granna palats. (Forts.)