Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 2

och hunger och alla slags jordiska plågor. Men nu på gamla dagar hade hon lugn. Två af hennes döda söner, som sökt sin förmögenhet i nya verlden, hade lemnat efter sig litet penningar hvilka tillfallit henne, och kon egde nu en liten hydda och en jordfläck och ett svin och en liten fruktträdgård. Hon var välburgen och kunde lemna allt hvad hon egde till Bernadon, och under tio år hade hon varit lycklig, fullkomligt lycklig i det gamla kära Berceau. Bernadon var mycket god mot henne. Gosson, såsom hon kallade honom, var tjugofem år gammal, stor och stark och välbildad med nordens blå ögon och ett öppet, frimodigt ansigte. Han arbetade bittida och sent på den jordfläck som gaf honom hans lifsuppehälle. Han bodde hos sin farmor och bemötte henne med en uppmärksamhet och vördnad som aldrig förändrades. Han hade ej särdeles stort förråd af vetande; ej heller han kunde läsa eller skrifva; han trodde på sin prest och älskade den mark han trampat allt sedan hans första steg från vaggan ledts af Reine Allix. Han hade undsluppit konskriptionen, emedan han var det enda stödet åt en nettioårig qvinna; ej heller han hade varit längre än en mil från sin födelseplats. Då han tillsades att deltaga i voteringen