Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 2

försvara mig om jag blir anfallen och jag är nöjd der jag är. Detta är nog för mig. Kolportören hade kallat honom ett lågsinnadt lastdjur, men hade sagt det på vederbörligt afstånd från honom och samma afton smugit sig bort från Berceau de Dieu samt ej vidare uppträdt för att störa lugnet och friden derstädes. Visserligen hände det ibland att den lilla vinkällaren i byn besöktes af ett halft dussin sjelfegande bönder på platsen som talade kommunism på sitt sätt, ej särdeles klart men med konspiratörers hetsighet i tonen och feberaktiga blickar. : Men vädret och hvetepriset voro ämnen hvilka de voro mera hemmastadda, och slutet på alltihop var vanligtvis att de drucko sitt vin i all vänskap och gingo uppåt bygatan arm i arm, sjungande patriotiska sånger tills deras förargade hustrur öppnade fönstren och räckte ut sina hvita nattmössor i månskenet, ropande till dem att komma hem och lägga eig i stället för att gå som ett spektakel ute på gatan midt i natten, en uppmaning som vanligen gjorde dem både tysta ock nyktra. (Forts.)