Göteborgsposten – 24 juli 1872, sida 1

hennes sextonde födelsedag — huruledes en ryttare sprängt igenom den bestörta byn som en komet och utropat med åsklik stämma: Cloire! gloire! gloiro! — Marengo! Marengo! Marengo! Och huru byns innevånare haft en dunkel föreställning om att någonting märkligt för Frankrike hade inträffat långt bort, och huru hennes bröder och hennes kusiner och hennes trolofvade och hon med dem, allesammans hade gått upp på den höga kullen öfver floden och tornat upp en stor pyramid af tall och halm och torr mossa samt tändt eld derpå, så att lågorna stigit högt mot skyn, allt till firande af den märkliga tilldragelsen. Dessa och andra minnen kunde hon någon gång om vinteraftnarne berätta för barnen, då de samlades kring henne tiggande om en historia. För öfrigt störde inga minnen från revolutionen eller kejsardömet lugnet i Berceau, och äfven Reine Allix brukade sedan hon berättat sina erinringar tillägga: — Jag är ej rätt säker på hvad Marengo var. En batalj utan tvifvel, men jag vet ej hvar den stod eller anledningen till den. Emellertid fingo vi sedermera höra att lille Claudis, min mosters yngste son, en volontär som ej var fullt nitton år gammal, dog i den batoljen.