Göteborgsposten – 19 juli 1872, sida 2

Han gled ner för skjulets tak innan hon hade tid att tacka honom och sprang bort i mörkret. Denna afton blef det eldsvåda vid qvarnen. Uthus och mycket säd förstördes, ehuru sjelfva qvarnen och boningshuset förblefvo oskadade. Hela byn blef uppskrämd, och brandsarutorna kördes i snön ut från Antwerpen. Mjölnaren hade sin egendom brandförsäkrad och skulle ej förlora någonting; men han råkade icke desto mindre i raseri öfver händelsen och förkla ade högt, att elden ej var tilltällig uten att någon anlagt den. Nello, som väcktes upp ur sin sömn, sprang till stället för att hjelpa till, han liksom de öfriga. Baas Cogez skuffade honom häftigt åt sidan. — Du strök omkring här efter mörkningen, sade han i rå ton. Jag tror, min själ, att du vet mer om eldsvådan än någon. Nello hörde hans ord med tyst förvåning; han förmodade ej att någon kunde säga sådsnt anvat än på skämt, och dock förstod han alls icke huru någon vid ett sådant tillfälle skulle kunna fiona det lämpligt att skämta. Icke desto mindre sade mjölnaren detsamma öppet inför många af sina grannar den dag som följde, och ehuru ingen allvarsam beskyllning framdrogs mot gossen, kom det dock ut