Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 1

— Jag ritar af allt hvad jag får se, mumlade han. Mjölnaren stod tyst en stund; derefter räckte han fram sin hand med en franc liggande deri. — Det är en dum och tidsödande sysselsättning; men det här porträttet är likt Alois och hennes mor skall tycka om det. Tag detta silfvermynt i ersättning och lemna det åt mig. Rodnaden dog bort i den unge ardennerbong ansigte; han höjde på hufvudet och förde händerna bakom ryggen. — Behål era penningar och porträttet äfven, Baas Cogez, sade han enkelt. Ni har så ofta varit god emot mig. Derefter lockade han Patrasche till sig och gick bort öfver fältet. — Jag skulle ha kunnat köpa mig tillåtelse att få se dem för denna franc, mumlade han till Patrasche; men jag kunde ej sälja henneg bild — ej ens för deras skull. Baas Cogez gick in i sin qvarn rätt bekymrad i sinnit. — Denne gosse får ej vara så ofta tillsammans med Alois, sade han till sin hustru på aftonen. Det kan framdeles följa ledsamheter deraf: han är femton år nu och hon är