Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 1

Trohet in i döden ). (Öfvers. från Engelskan). Lilla Alois var ett litet vackert barn med runda, rosenröda anletsdrag, hvilkas utseende förhöjdes af de ljufva mörka ögon som det spanska herraväldet lemnat qvar i så månget flumändskt ansigte, liksom den spanska konsten här och der i landet lemnat efter sig majestätiska palatser, förgylda frontespicer och skulpterude dörrposter — en historia i murbruk, poemer i sten. Lilla Alois var ofta tillsammans med Nello och Patrasche. De lekte på fälten, de sprungo i snön, de samlade tusenskönor och blåbär, de gingo upp till den gamla grå kyrkan tillsammans, och ofta suto de tillsammans vid den stora vedbrasan i qvarnhuset. Lilla Alois var det rikaste barn i byn. Hon hade hvarken bror eller syster; hennes blå sitsklädning hade ej ett hål, och ofta sågs hon inneha så många sockernötter som kunde rymmas i hennes båda händer. Ehuru hon ej var 4) Fortz. fr. N:o 163.