Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 1

tolf; bra ser han också ut, både hvad ansigte och kroppsgestalt beträffar. — Och han är en god och trofast gosse, sade husmodern i det hon fästade sina blickar på träbiten med Alois porträtt, der den var upphängd öfver spiselu. — Ja, jag vill ej bestrida det, svarade mjölnaren. — Nå om det som du tänker på någonsin skulle inträffa, sade hustrun tvekande, vore det något så ondt i det? Hon skall få tillräckligt mycket för dem båda två, och man kan ej vara mer än lycklig. — Du är en qvinna och derföre är du dåraktig, sade mjölvaren i kärf ton samt slog pipan i bordet. Gossen är ingenting annat än en tiggare och med,de der malaregrillerna till och med sämre än en tiggare. Sörj noga för att de frawdeles ej få vara tillsammans, annars skickar jag barnet till nunnorna i Det Heliga Hjertat, der det åtminstone får en pålitlig värd. Den stackars modern blef förskräckt och lofvade ödmjukt att göra som han önskade. Visserligen kunde hon ej förmå sig till att alldeles skilja barnet från dess favoritlekkamrat, ej heller önskade mjölnaren att man skulle visa sig så ytterligt härd mot en gosse som ej gjort sig skyldig till något, utom det att han