Göteborgsposten – 17 juli 1872, sida 1

dess stillastående vatten eller öfver dess stinkande gårdar, är alltid hans ande med oss och skönheten af hans visioner är omkring oss, och stenarne som en gång trampades af hans fötter och återgåfvo hans skugga tyckas stå upp och tala om honom med lefvande röster. Ty den stad som är Rubens graf lefver ännu för oss genom honom, och genom honom allena. Ty hvad vore väl Antwerpen utan Rubens? En obehaglig, smutsig, bullersam plats som ingen menniska någonsin skulle bry sig om, med undantag af de köpmän som göra sina affärer på dess varf. Men genom Rubens har denna stad för hela verlden ett helgadt namn, en helgad jord. Det är så lugnt der vid denna stora hvita grafvård — så lugnt, så lugnt, utom då or geln brusar och kören sjunger Salve Regina eller Kyrie Eligeson. Säkerligen har aldrig någon artist haft en större grafsten än det rena marmormonument som är uppfördt åt honom i S:t Jakobskyrkans kor midt i hans födelsestad. Nu var det följande omständighet som förorsakade Patrasche bekymmer. I dessa stora stenmonumenter som majestätiskt höjde sig öfver de tätt sammangyttrade hustaken brukade lille Nello ofta inträda och försvinna i deras mörka hvälfda pelargångar, under det Patrasche lemnad utanför förgäfves