Göteborgsposten – 16 juli 1872, sida 2

Hvad Patrasche beträffar, så tyckte han sitt nuvarande lif vara ett himmelrike. i Efter de förskräckliga lass som hans gomle i herre tvungit honom att draga, under piskslängar snart sagdt för hvarje steg, förekom det bonom nu såsom ett nöje att anträda turen med den lilla ljusgröna kärran med dess blanka messingskärl vid sidan af den gamle beskedlige mannen, som alltid betalade honom med vänliga smekningar och hjertliga ord. Dessutom var hans arbete öfverståndet kl. tre eller fyra på dagen, och efter den tiden egde han frihet att göra hvad han behagade — sträcka ut sig och sofva i solskenet, springa omkring på tlten, följa det lilla barnet eller leka med andra hundar. Petrasche var mycket lycklig. Lyckligtvis för hans lugn hade hans förre egare blifvit dödad under ett marknadsgräl i Mechlin, så att han slapp att vidare råka ut för honom. Några år senare blef gamle Jehan Daas så förskräckligt angripen af rheumatism, att det blef omöjligt för honom att vidare begifva sig ut med kärran. Men lille Nello, som nu blifvit sex år gammal och väl kände till staden efter att så ofta ha varit sin morfar följaktlig dit, intog dennes plats vid kärran och sålde mjölken samt