Isynnerhet Tysklands tidningar ha under någon tid kolporterat ryktet om, att Tyskland, Italien och Österrike skulle ha träffat någon öfverenskommelse i afseende på påfvevalet, för att söka få detta ordnadt 1 en anda, som ej stred mot dessa staters intressen. Och Bismarcks organer ba särskilt upprepade gånger framhållit nödvändigheten af att inverka på påfvevalet. Den italienska regeringen synes vara generad af denna tendens hos den tyska regeringen, och dess organer ha mycket brådt för att rentvå Italien från delaktighet i dessa förslag. Italiens regering uppträder likväl fortfarande kraftigt mot de klerikalas sträfvanden, och särskilt nu mot påfvens och jesuiternas nya taktik att genom deltagande i generalråds-(landstings) och kommunalvalen söka åstadkomma en ny agitation. Ministerpresidenten har utfärdat ett cirkulär, hvari prefekterna uppmanas att tillse, det borgmästarne befrämja alla valberättigades inskrifning på vallistorna. Angående de klerikalas besiut att deltaga i valen säger cirkuläret, att detta parti träder inom skrankorna med antinationala och fribetsmördande idåer; och den uppmanar alla fria medborgare att skyada tiil valurnorna, icke för att göra fienderna till Italiens enhet och frihet segren stridig, utan för att bevisa det civiliserade Europa, att emot de klerikalag parti alltid finnes en oerhörd, till hvarje uppoffring beredd majoritet af italienare tillredg, för att försvara nationens rätt och komma på skam ett partis sträfvanden, hvilket skulle under religionens täckmantel vilja återeröfra den verldsliga makten, som det till Italiens, civilisationens och sjelfva religionens bästa för alltid förlorat.