Göteborgsposten – 15 juli 1872, sida 1

rakt upplika vargens, krokiga ben och fötter hvilkas muskulösa utveckling var en följd af den hårda tjenst som under många generatioI ner varit slägten pålagd. Patrasche kom nemligen af en race hvars medlemmar i månget i århundrade varit slafvars slafvar, folkets hunder, djur som framsläpat sitt lif under oket och framför kärran och som af öfveransträngning fallit ner och dött på de dammiga vägarne eller de hårda gatorna. Patrasche var född af föräldrar som i alla sina dagar haft ett hårdt arbete på de skarpa stenarne i de olika städerna och på de långa, skugglösa, tröttsamma vägarne i Flandern och Brabant. Mödans arf var det enda som tillföll honom. Han hade blifvit född under förbannelser och döpt med slag. Hvarför icke? Det var ett kristet land och Patrasche var blott en hund. Innan han blef fullvuxen hade han kännt den bittra bördan af oket och kärran. Innan han inträdt i sin trettonde månad, hade han blifvit såld till en metallvarukrämare, som brukade vandra hela landet omkring, från norr till söder, från det blå hafvet till de gröna bergen. Han såldes för ett ringa pris, emedan han var så ung. (Forts.)