Göteborgsposten – 12 juli 1872, sida 2

— Jag vet icke. Jag var helt upprörd af en dröm som jag haft och som jag skall omtala för dig; men som denna dröm eller denna vision kanhända mig ovetande är hvad man kallar en reminiscens, ville jag först bedja dig att få höra historien om grodfåen som du fordom berättade för att söfva mig. — Jag har ett helt oredigt minne af den, svarade m:me Yolande, så mycket mer som jag brukade berätta den på mitt eget vis och för hvarje gång gjorde en ny variation efter min egen fantasi. Låt mig tänka efter om jag kan draga mig till minnes hur den låter... Det fanns fordom i detta slott en skön arftagerska vid namn ... — Ranaide? inföll Marguerte. — Alldeles, återtog mormodern, och hon kunde trolla. — Och hon gifte sig med en skön prins . .. säg namnet på prinsen, mormor! — Vänta, låt mig tänka efter. .. Det var prins Rolando! — Jag har nu alltsammans klart för mig, mormor. Jag har drömt hela historien som om (den tilldragit sig under mina egna ögon. — Men slutet? — Ack! slutet är rysligt! Grodan som försökte återtaga menniskogestalt.... — Blef så uppöst att hon sprack?