der många år flera samlares åtrå efter autografer, och om än dessa icke alltid, kanske sällan, voro äkta, så hade de dock med en så utomordontlig skicklighet blifvit utförda, att äfven stora kännare ansågo dem fullkomligt originala, och dylika mästerstycken torde finnas i flera samlingar. De verkliga originalerna torde dock finnas i den samling, hvartill hr Hammer nu blifvit egare. Till slut en liten notis, som anföres egentligen som en varning. En högre embetsman, hr N., bebodde sedan flera år tillbaka en utmärkt vacker våning. Samma år han inflyttade i den började han blifva sjuklig. Läkaren ansåg orsaken ligga i öfveransträngning. Om somrarne vistades hr N. antingen på landet eller på resor, återkom frisk, men efter några veckors vistelse i sitt hem inträdde åter sjukligheten. Så fortfor det flera år, under tilltagande sjuklighet. För ett år sedan inträffade en omständighet som föranledde hr N. att hyra en annan våning. Tapeterna i det rum som hr N. begagnat till sängkammare hade delvis skadats och skulle repareras. Ett prof tillsändes en tapethandlare här, men svaret blef att sådana icke såldes vidare, emedan de voro giftiga. Profvet undersöktes då och uppgiften konstaterades. Sedan hr N. inflyttat i den andra våningen har den sjuklighet, hvaraf han i flera år lidit, fullständigt upphört. Göran.