skyddsgudinnan Svea, som i sin ena hand håller ett guldspjut och med den venstra stödjer sig på Sveriges vapensköld. Denne är af guld och emaljerad med tre kronor i blått fält, i densamma äro infattade äkta perlor och i diademet gnistrar 1 diamant och 5 rosenstenar. Vid Sveas sida hvilar Göta lejon och rundtom på locket stråla 12 förgylda medaljonger, hvarpå äro emaljerade emblemer, föreställande: jordbruket, bergverksdriften, fisket, jagten, byggnadskonsten, handeln, sjöfarten, mälarekonsten, musiken, boktryckarekonsten, mekaniken och skeppsbyggeriet. I kanten at locket finnes en vinranka med 12 nedhängande ; drufklasar. På silfverpokalen ser man 12 alleg8oriska figurer, föreställande makten med ett: spjut, freden med palmgrenen, friheten, tranpande hajarne under fötterna, ryktet med en trumpet, troheten med hund och ring, vetenskapen med glob och cirkel, konsten, kärleken, hoppet, styrkan, segren och modet. Derunder pråla 12 svenska landskapsvapen och dessutom har man här anbragt ryktets, krigets och fredens genier, hvilka sväfva omkring lyckans hjul. Midtelpartiet bildas af en kanon, tre guldbeslagna gevär, tre sablar samt kulstaplar. Omkring torstycket ligger en lagerkrans med den svenska fanan, derunder ser man krigiska symboler och derunder återigen 12 svenska landskapsvapen. Omkring fotens nedersta kant slingrar sig som evighetens symbol en orm, som biter sig i stjerten. Hela pokalen är sammensatt at 650 stycken och sönderfaller i 250 särskilda partier, som kunna skrutvas från hvarandra. Han kostar 2,000 rdr av. och är ärligen värd denna summa. Ett liknande fint och med ofantlig fit utarbetadt litet konstverk är den af arkitekten H. Zettervall utstälida pappmodellen af Lunds herrliga domkyrka, sådan som denna kommer att framstå efter restaurationen. Ej heller vill väl någon neka, att industri och konst på ett vackert sätt ha räckt hvarandra handen vid utarbetandet af de konstgjorda ögon, som emaljören Cedergrän i Stockholm har utsiällt, ej heller att den göteborgske fabikanten Halmsjös flyglar och pianon med sin sällsynt rika och valljudande ton skulle kunna gå konsten tillhanda på det skönaste sätt. Mera praktiska och solida, men derföre ej mindre anmärkningsvärda äro de utstälda kassaskåpen från Mattsson i Göteborg eller de rastlosa symaskinerna, som likaledes äro af göteborgskt ursprung och utsrälda af fabrikör Eriksson. För såvidt ett i sykonstens mysterier ej invigdt öga kan döma, har den svenske sabrikanten allraminst presterat en lika så sinnrik konstruktion som hans danska kolleger, hvilka uppträda vid sidan af honom. Eu non plus ultra at sinnrikhet finner man deremot hos en annan svensk utställare, nemligen den förr omnamnue urlabrikören Linderoth från Stockholm. Vid sidan af hans stora tornur är nemligen att beskåda en högst intressant modell till en väglängds-måttapparat för jernbanvagnar, eller sådana som användas af trafikstyrelsen tör de svenska jernvägarne i Stockholm. Chefen sitter på sitt kontor och kan med tillhjelp af apparaten se, huru mycket hvar och en särskild at hans vagnar har blifvit begagnad, hvilken väglängd, han hur tillryggalagt samt huru stort slitaget varit. Hvarje vagn har sin rulle i apparaten. På modellen är det 100, som med ett vridande kuuna vändas rundtom ettdera ensamma eller också tillsammans med så många af de andra, som det är behöfligt. För hvarje station, som passeras på vägen, ringer en klocka och en typ med en siffra skjutes fram på rulten alldeles som man t. ex. ser på datostämplarne till jernvägsbiljetter. Dessa ohkartade nya saker ha alla fått sin plats i glashallen, men äfven på andra szällen finnes det utställningstöremål, som vi ej förut ha sett, men som dock förtjena uppmärksamhet. Der förekommer sålunda ett törtjusande litet javelskåp i antik stil trån fabrikör Carlberg i Stockholm, kolossala och ytterst praktiska atkylniogsapparater från Palmgren i Norrköping, prof på petrifikat marmor trån Gotland, plåtar och bottnar af bammarsmidskoppar från Åtvidabergs bruk samt slutligen i matoch dryckesvarornas regioner mer än en utställning, som ger vältaliga vittnesbörd om våra svenska grannars böjelse för gourmandise. Isynnerhet måste man sramhalla två, som i ötrigt äro så skarpa motsatser till hvarandra som möjligt. Det ena är en utsökt samling af de allraläckraste delikatess-silloch an jovis-sorter från Gullkolmens salteri, den andra deremot en smakfull utställning af utsökta konditorivaror från C. J. Grafström i i j ö ö ö ö ö