Göteborgsposten – 11 juli 1872, sida 1

öfvergifva mina barn och gifta mig med grodkonungen Coax, tillsammans med hsilken jag länge regerat i slottsgrafvarne och efter hvilken jag slutligen blef enka. Under tiden öfvergick slottet i din mormors händer, och alla trolldrycker jag med så stor möda hade tillredt äro försvunna eller ha förlorat sina egenskaper; men det finnes ännu quar hos er en ovärderlig skatt som kan och bör återgifva mig alla mina behag. Det är en förtrollad skrud; min bröllopskrud, som ligger i ett schatull af cederträ och som m:me Yvlaude bar inlåst i sitt eget rum emedan den är den värderikaste af alla familjedyrbarhetorna. Detta schatull tillhör dig, alldenstund din mormor ämnar gifva dig allt hvad hon eger. Gå och sök upp det åt mig samt bär hit det! — Nej, madame, svarade Marguerite, jag vill ej taga bort hvad som nu tillhör min mormor, och om hon icke samtycker dertill... . — Det är ej fråga om att taga bort, återtog Ranside; jag ämnar icke återtaga mina dyrbarheter. Jag vill blott för en kort stund ikläda mig dem, och så snart jag blifvit förvandlad behöfser jag dem ej mer; jag skull då återgifva dem åt dig, ty du har sjelf stort behof af dem. En sak bör bestämma dig, och det är att dessa magiska dyrbarheter ha förmågan att skänka äfven de fulaste skönhet, och