Göteborgsposten – 10 juli 1872, sida 2

helst och derefter återtaga min egen genom vissa förberedelser och besvärjningar. Derigenom kunde jag få veta sllt som gjordes oller sades på land och vatten; men jag dolde omsorgsfullt min makt, ty annars skulle jag i det tidehvarf af okunnighet och vidskepelse under hvilket jag lefde ha blifvit angifven, lagförd och bränd som trollpacka. Jag var tjugo år då prins Rolando gifte sig med mig. Han var ung, rik, älskvärd och vacker. Jag älskade honom passioneradt och jag hade i mitt äktenskap med honom flera barn. Vi voro de lyckligaste menniskor i verlden här i detta slott, som då var ståtligt och besökt af hela landets adel, då jag trodde mig ha skäl att bli svartsjuk på en af mina slottsdamer vid namn Melasie, hvilken jag en afton såg promenera omkring grafvarne i sällskap med en man insvept i en mantel. Jag antog att deune person var min man, och jag förvandlade mig till groda för att få se dem på nära håll eller för att på tonen af hans röst igenkänna honom. Jag fattade posto mellan två stenar i muren vid vallgrafven och såg honom passera helt nära mig. Jag favn då att jag misstagit mig, och att den okände var en min mans page som talade för sin egen räkning. Jag blef så glad deröfver, att jag hufvudstupa begaf mig tillbaka till mitt rum,